En annan värld är möjlig

av Per Almgren

På snart sagt alla områden märks nu effekterna av det felaktiga ekonomiska tänkande som sedan mer än 30 år styrt våra föreställningar om vad som är möjligt respektive omöjligt att göra. Vi har ju inte någon större brist på verkliga resurser i form av arbetskraft, naturresurser, kunnande eller tekniska hjälpmedel av olika slag för att ge de flesta invånare i Sverige en betydligt bättre tillvaro.

Vi har inte förmått frigöra oss från föreställningen att vi först måste knyckla till plåt eller koka en mängd pappersmassa för att sedan med skattemedel ge de som behöver vård eller undervisning. Till på köpet har man nästan lyckats inbilla svenska folket att det vore bra att satsa pensionspengarna på börsen. Hur många köpte Teliaaktier i förhoppningen att sedan kunna sälja dem dyrare?

Det vi verkligen behöver är mat och dryck, i vårt klimat också kläder och en bostad. Det övriga vi ägnar oss åt är egentligen olika sätt att "tvätta varandras skjortor" samt förstöra naturresurser och vår egen hälsa i större eller mindre omfattning.

Ökningen av allergier och långtidssjukskrivningarna är bara olika konsekvenser av att vi försöker pressa fram allt större vinster genom en oavbruten stegring av arbetsintensiteten där alla ständigt skall öka takten för att tävla med alla andra som gör samma sak. Det är inte konstigt att allt fler mår dåligt och blir sjuka, men i stället för att försöka göra något åt orsaken har man valt att undertrycka och bekämpa symptomen. Mycken möda ägnas åt att skyffla uppenbara problem under mattan eller åtminstone över till någon annans bord.

Vi har en stor kontrollapparat som skall se till att alla fullgör sina skyldigheter och att ingen smiter undan. Samtidigt vet vi erfarenhetsmässigt att uppfinningsrikedomen är fantastisk när det gäller att undvika beskattning och andra pålagor. Vore det inte bättre att utforma systemet för fördelning av "produktionsresultatet" på ett förnuftigare sätt så att fler kunde ägna sig åt nyttigare saker och/eller minska arbetstiden till 6 timmar per dag?

Det behövs egentligen bara ett par enkla förändringar. Den ena är att släppa föreställningen att man skall tjäna pengar på grund av sitt ägande. Räntan på pengarna skall bort eftersom den flyttar pengar från dem som har för litet till de som redan har mycket. Räntehöjningar bromsar aldrig en inflation utan att samtidigt öka arbetslösheten eller tvinga fram en i längden omöjligt tillväxt. Naturresurserna ökar inte, de krymper, och vår totala tid för att utföra och utnyttja tjänster och konsumera varor är för alltid begränsad till 24 timmar per dygn.

Det andra är att ge pengarna en ny egenskap. Så snart de börjat användas så minskar beloppet automatiskt stegvis med en liten procent för varje dag. En hundralapp innehåller 100 kr första dagen, 99 kr nästa dag, 50 kr efter 100 dagar, 25 kronor efter 200 dagar och så vidare tills den sista kronan försvinner efter några år. Samma sak gäller pengar som står på transaktionskonto, de halveras på 100 dagar. Den tekniska lösningen för både sedlar, mynt och bankkonton finns klar.

Pengar kan sparas utan minskning genom att stå kvar på det basinkomstkonto som varje medborgare förses med redan som barn. Detta konto, med eventuell behållning, upphör när man dör, men under livstiden får man regelbundet påfyllning till kontot med en åldersanpassad basinkomst som räcker till de mest nödvändiga utgifterna. Vill man köpa mer måste man arbeta för lön eller arvode.

Vitsen med detta är att den ständiga minskningen av pengar som börjat användas ger utrymme för staten (eller kommunen eller regionen) att "trycka pengar" och använda dem direkt för betalning av köpta varor och tjänster samt till löner åt de personer som fortfarande arbetar inom den offentliga sektorn. Mängden nya pengar som varje månad tillförs motsvarar den summa som samtidigt automatiskt försvinner, de nya pengarna leder därför inte till inflation. Om ekonomin behöver styras så sker det genom ändring av nytillskottet och/eller minskningstakten hos utbetalda pengar på transaktionskonton.

Skatteadministrationen slopas, inga deklarationer behöver lämnas in. Alla nuvarande svartjobb blir automatiskt vita eftersom både moms, arbetsgivareavgifter och inkomstskatt tas bort, likaså fastighetsskatten. Det enda som blir kvar är avgifter på miljö- och hälsoskadlig verksamhet och dessa pengar används till att subventionera bättre alternativ.

Försäkringskassa, A-kassa, CSN, pensionsfonder, administrationen av social-, bostads- och barnbidrag försvinner också men en del blir kvar för bidrag till allvarligt sjuka och handikappade samt för hanteringen av basinkomstsystemet.

Vi får plötsligt råd att göra det som behövs, det är bara de verkliga resurserna som bestämmer begränsningarna, inte att kapitalet skall förräntas och göra en allt mindre grupp ständigt rikare på bekostnad av alla dem som har små eller inga ekonomiska tillgångar. Vi kommer fortfarande att ha import- och resmöjligheter, men bara i den omfattning som vår egen export och turistnäring kan finansiera. Bortfallet av kostnaden för en stor administrativ apparat gör oss naturligtvis mer konkurrenskraftiga och ökar vår självförsörjning samtidigt som arbetslösheten minskar.

Dessa förändringar har vi möjlighet att genomföra om vi är tillräckligt många som vill det. Bästa möjliga utgångsläge har vi om vi bevarar vår handlingsfrihet. Första steget på vägen är att förhindra den slutliga anslutningen till EMU. Rösta därför NEJ vid folkomröstningen i september.