Basinkomst och finansiering av offentlig sektor
Per Almgren, civ.ing.

En förändring behövs
Vi har kommit till en punkt där ingen längre kan överblicka vad som händer i samhällsekonomin när en förändring genomförs. Ett antal oförutsedda följder visar sig och detta leder till justeringar som i sin tur får effekter som inte är avsedda. Vi behöver därför göra något radikalt förenklande så att samhället på nytt blir begripligt för dess medborgare och konsekvenserna av förslagen till beslut lättare att bedöma.

I det följande kommer en ny modell för finansiering, både av medborgarnas grundläggande behov och av den offentliga sektor som fortfarande behövs när förändringen är genomförd, att beskrivas.

Modellen innebär att en mängd inrättningar som nu finns blir överflödiga. De som är anställda där kan i stället utföra andra angelägna uppgifter men också få en kortare daglig arbetstid, kanske ned till 4 timmar. Den svarta ekonomin blir automatiskt vit, inkomstskatt, moms och sociala avgifter (arbetsgivareavgift) försvinner, likaså fastighetsskatten och i princip alla andra skatter. En del varor, som på grund av risker för miljön eller människors hälsa och sundhet inte bör användas, beläggs med avgifter. Dessa avgifter används i sin helhet för att sänka priset på motsvarande varor som är bättre ur miljö- och hälsosynpunkt.

Andra saker som upphör är större delen av skatteadministrationen, både den kontrollerande hos myndigheterna och den redovisande delen hos företag och organisationer; det skall inte längre lämnas några uppgifter om inkomst och förmögenhet. Skattekonsulter får söka andra arbetsuppgifter. Genom en allmän basinkomst får alla som är bofasta i landet en möjlighet att klara sin grundläggande försörjning. De som har särskilt stora utgifter på grund av sjukdom eller handikapp får ett extra tillägg.

AMS, Arbetslöshetskassor, större delen av Försäkringskassan och kommunernas enheter för försörjningsstöd, CSN (studiefinansiering), pensionsfonder m.m. försvinner. Samma väg går barn- och bostadsbidrag och tillhörande administration.

Den som vill kunna köpa mer än vad basinkomsten medger måste arbeta med något som ger inkomst. Det kommer att gälla de flesta. Det är ingen inkomstskatt på arbete, inte heller när man byter tjänster.

Finansieringen av basinkomsten och den återstående offentliga sektorn sker genom en (daglig) automatisk omfördelning av de pengar som finns stående på olika betalkonton.

Basinkomst
En ovillkorlig inkomst som tillfaller alla invånare som är bofasta i det aktuella området.

Basinkomstområde
Det (geografiska) område inom vilket omfördelning till basinkomst och offentlig sektor tillämpas.

Betalkonto
Ett konto (delvis motsvarande nuvarande bank- och girokonton) som används för att ta emot och betala ut pengar från och till företag, organisationer och privatpersoner. En liten del av pengarna på varje betalkonto flyttas dagligen automatiskt till basinkomstkonton och till konton tillhörande den offentliga sektorn.

Basinkomstkonto
Ett konto som används för att ta emot basinkomst och göra utbetalningar när de pengar man har på sitt betalkonto inte räcker till eller inte kan användas. Det är bara Omfördelningsenheten som kan göra inbetalningar till ett basinkomstkonto. Pengarna på ett basinkomstkonto är inte utsatta för omfördelning förrän kontot upphör när innehavaren dör eller flyttar ut från basinkomstområdet. Det medger därför ett sparande som maximalt motsvarar basinkomsten varje månad, om man har tillräckliga andra inkomster.

Valutakonto
Ett konto som används vid växling till och från främmande valuta. Pengarna på ett valutakonto är inte utsatta för omfördelning. Inbetalning till valutakonton kan bara ske från basinkomstkonton och när främmande valuta växlas in. När ett valutakonto upphör vid dödsfall omfördelas innestående medel.

Omfördelningsenhet
En organisation som administrerar automatiska avdrag från betalkonton och fördelar dessa till fysiska personers basinkomstkonton samt basinkomst- och betalkonton för enheter inom den offentliga sektorn.

Grundprincipen
Alla nuvarande skatter avskaffas. De ersätts antingen med avgifter som subventionerar priset på sådant som är bra ur miljö- eller hälsosynpunkt eller, till största delen, med en automatisk omfördelning av medel stående på betalkonton. Omfördelningen sker genom att en viss andel, procentsats, av pengarna på varje konto tas bort en gång per dygn. Den sammanlagda summan av de borttagna medlen delas upp i två delar. Den ena delen fördelas på konton för enheter inom den offentliga sektorn och den andra fördelas med lika stora delar på alla invånares basinkomstkonton. Fördelningen mellan offentlig sektor och privata basinkomstkonton beslutas i demokratisk ordning.

Översiktlig beskrivning
Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna skall varje individ ha möjlighet att försörja sig och åtminstone uppnå en skälig levnadsnivå. Vi har dock en mycket ojämnt fördelad möjlighet att direkt utnyttja vad naturen frambringar och måste därför ha ett system för insamling och fördelning av detta. Av både effektivitets- och rättviseskäl är då ett samhälle med en basinkomst utan motprestation, i förening med en säker finansiering av den offentliga sektorn, ett attraktivt alternativ.

Finansiering av den offentliga sektorn sker genom en automatisk omfördelning av medel innestående på konton tillhörande företag, organisationer och privatpersoner samt från eventuella sedlar och mynt. Från varje konto dras samma procentuella andel av den aktuella behållningen bort en gång per dygn. Två kontoslag är undantagna från omfördelningen, basinkomstkonton och valutakonton.

För sedlar eller mynt sker förändringen i stället med lika stor del av det ursprungliga beloppet men med allt längre tidsmellanrum tills dess de individuella sedlarna eller mynten upphör att ha ett värde. En tabell på sedeln visar det aktuella värdet, dessutom finns streckkod eller motsvarande för automatisk avläsning. Alla basinkomstkonton och den offentliga sektorns konton får tillsammans ett tillägg som motsvarar summan av den beloppsminskning som sker på betalkonton och på de utgivna sedlarna och mynten.

En stor del av det avdragna beloppet fördelas med lika stora delar på invånarnas basinkomstkonton. Resterande del tillförs konton för offentliga utgifter.

Det är endast fysiska personer, människor, och enheter inom den offentliga sektorn som har basinkomstkonton och som därigenom får basinkomst. Basinkomsten är i ett fullt genomfört system så stor att den täcker en människas utgifter för de mest nödvändiga varor och tjänster hon behöver. Handikappade och sjuka som har extra utgifter för läkemedel, omvårdnad och hjälpmedel får dessa kostnader täckta genom särskilda tillägg utöver basinkomsten. Dessa tillägg hämtas ur kontot för offentliga utgifter.

De övriga utgifter som varje individ har får täckas av inkomster från eget arbete. I det fullt genomförda systemet finns inte några inkomstskatter, inte heller moms eller sociala avgifter. Allt hittillsvarande svartjobb blir därför automatiskt vitt. När de pengar man har på betalkontot inte räcker till för det man skall betala sker en automatisk överföring från basinkomstkontot så länge det finns behållning på detta. Man kan inte ha ett underskott på sitt basinkomstkonto eller på det konto man använder för betalningar och tar emot sina andra inkomster på.

Vid inväxling av valuta från ett annat område blir motsvarande medel insatta på ett valutakonto. Vid köp av valuta från annat område måste denna betalas direkt från basinkomstkonto eller valutakonto.

Växlingskurserna bestäms av tillgång och efterfrågan. Det kan givetvis också växlas pengar på annat sätt, men då blir kursen naturligtvis annorlunda, mindre förmånlig, om man betalar med pengar som är utsatta för omfördelning.

Basinkomstkonton börjar utbetalas så snart registreringen av en födsel eller inflyttning är klar. Basinkomst- och betalkonton upphör vid dödsfall eller utflyttning från det aktuella området. Innestående belopp omfördelas då till övriga basinkomstkonton och den offentliga sektorns konton.

Tillfälliga besökare och företag får valutakonton. Valutakontot för tillfälliga besökare upphör när utresa sker. Resterande belopp på valutakontot utbetalas då normalt i den tidigare inväxlade valutan.

Omfördelningen av pengar innebär inte att betalningsenhetens värde minskar. I det fall sedlar och mynt används så är det antalet betalningsenheter på varje sedel eller mynt som minskar, inte de enskilda betalningsenheterna som blir mindre värda. Det är därför inte fråga om ett system som åstadkommer eller är beroende av en fortgående inflation, tvärtom ger det mycket goda möjligheter att uppnå en ekonomi utan vare sig inflation eller deflation.

Med de siffror som var aktuella för den svenska samhällsekonomin för några år sedan skulle en basinkomst motsvarande 8_000 svenska kr per månad och invånare, samt en finansiering av den del av den offentliga sektorn som fortfarande skulle behövas, klaras med en omfördelning av ungefär 0,4 % per dygn av den aktuella penningmängden (sedlar och mynt, bankcertifikat, inlåning i bank, även kallat M3).

En finansieringsmodell av detta slag innebär naturligtvis även en radikal omfördelning av penningförmögenheter. Det blir inte längre möjligt att samla på sig stora summor som kan användas för snabba förändringar i samhället. Skall stora projekt genomföras snabbt måste man intressera och engagera många människor för saken.

Kombinationen av basinkomst och finansiering av den offentliga sektorn har, med en något annorlunda utformning, först föreslagits av Åsa Brandberg under namnet Solidarsystemet (http://www.solidar.lir.be) och är utförligt beskrivet i antologin "Ragnarök eller världens chans - om hotade livsvillkor och nya möjligheter" (2005), Humanistiska förlaget, ISBN91-971870-8-9.

Användningsområde
Kombinationen av omfördelning och basinkomst kan samtidigt tillämpas på olika nivåer i samhället. En kommun eller del av en kommun kan utgöra en nivå, en region bestående av kommuner eller kommundelar en annan nivå och ett land eller delar av ett land en tredje nivå, ett antal länder en fjärde nivå och den grupp som omfattar alla länder en femte nivå, beroende på de gemensamma uppgifter som skall finansieras. Det kan, särskilt under ett uppbyggnadsskede, finnas andra indelningsgrunder än de geografiska, men det är önskvärt att i så stor utsträckning som det är praktiskt möjligt försöka täcka in olika slags verksamheter inom den grupp som vill använda detta finansieringssystem.

Omfördelning och prisstabilisering
Det belopp som finns i form av behållning på konton minskas genom att man gör ett automatiskt uttag från kontot en gång per dygn vid en tidpunkt då antalet andra betalningar är lågt. Storleken av uttaget är bestämt av den omfördelningsprocent som direkt eller indirekt beslutats av invånarna i det aktuella området eller (i ett uppbyggnadsskede) den organisation som administrerar verksamheten.
Det sammanlagda uttagna beloppet överförs till en gemensam kassa där fördelning sker mellan de medel som skall finansiera den offentliga sektorn och de medel som skall betalas ut till de individuella basinkomstkontona. Därefter delas den sammanlagda basinkomstsumman i lika stora delar och överförs till alla basinkomstkonton. Det belopp som förs vidare till basinkomstkontona och den offentliga sektorn kan justeras upp eller ned för att uppnå stabila priser. Vid prisökningar minskas den överförda mängden och vid sjunkande priser så ökas den. En daglig justering görs även beroende av antalet konton till vilka basinkomst skall överföras, beroende på förändringar i antalet invånare. Justeringarna sker automatiskt enligt i förväg beslutade regler.

En särskild omfördelning kan vara lämplig för att styra konsumtionen från miljöbelastande och hälsofarliga produkter till ur miljö- och hälsosynpunkt bättre alternativ. En sådan avgift skall då helt och hållet användas för att sänka kostnaderna för de bättre alternativen, inte finansiera andra samhällsuppgifter.

Arbetslöshet, med de konsekvenser som den får i dagens samhälle, blir ju inte aktuellt eftersom invånarnas ekonomiska bastrygghet är ordnad. Möjligheten att i stort sett riskfritt starta företag, ensam eller tillsammans med andra, bör rimligen minska ofrivillig arbetslöshet till mycket låga nivåer. En ytterligare orsak till att arbetslösheten kommer att minska är att omfördelningen från betalkontona, dit alla ersättningar för utfört arbete betalas in, gör att de flesta blir intresserade av att använda dessa pengar så snart som möjligt. Då kommer man att köpa varor och tjänster i stället för att bara passivt låta pengarna omfördelas.

Hur mycket kan omfördelas?
När samhällets ekonomihantering efter hand blir mer effektiv och allt större del av finansieringen sker genom den beskrivna omfördelningen så försvinner hela eller större delen av administrationen av skatter, studiefinansiering, arbetslöshetsersättning, pensioner, sjukersättning och det som tidigare kallades socialbidrag. En stor del av de nuvarande utbetalningarna behövs inte längre när basinkomst betalas ut.

Statistikuppgifter för Sverige från 2004 visar att det då fanns 93 miljarder kr i form av sedlar och mynt (M0). Den totala mängden pengar när de flesta kontobehållningar räknas in, definitionen M3, uppgick till 1137 miljarder kr. Med en omfördelning på 0,4 % per dygn innebär det ungefär 138 miljarder kr per månad. Av detta skulle då ungefär 70 miljarder kr per månad användas till basinkomstutbetalningar och nästan lika mycket för finansiering av de verksamheter som återstår i statlig, kommunal och landstingsregi. I dag är siffrorna större, delvis på grund av att definitionen av M3 ändrats.

Det som återstår av statlig verksamhet kostade c:a 412 miljarder kr under loppet av ett år och i kommuner och landsting nästan lika mycket. Denna uppskattning visar att det mycket väl går att finansiera en basinkomst till alla invånare (från spädbarn till de äldsta pensionärerna) av storleksordningen 8 000 kr per månad. Barn och andra personer som inte själva bör hantera sin basinkomst har föräldrar eller förmyndare som ansvarar för detta.


Följande figur visar förenklat penningflödet i ett litet miniatyrsamhälle med denna finansieringsmodell.

Kontakten med omvärlden
Eftersom ett område som tillämpar principen med automatisk omfördelning för finansiering av basinkomst och den offentliga sektorn under överskådlig tid inte kommer att kunna eller vilja vara självförsörjande i alla avseenden så måste man ha en metod för att växla pengar om utbytet inte skall ske som ren byteshandel.

För att få ett smidigt sätt för denna process, samtidigt som basinkomstområdet får en rimlig kontroll över funktionen, så bör man inrätta särskilda valutakonton. Detta slag av konto kan innehas av företag, invånare och turister.

Valutakonton skall inte vara med i omfördelningsprocessen. De kan bara fyllas på genom direkt överföring från basinkomstkonton eller andra valutakonton när någon köpare betalar för importerade varor eller när medel tillförs kontot i förhållande till värdet av den valuta som kontoinnehavaren växlat in. När kontohavaren behöver betala i utländsk valuta dras motsvarande summa från dennes valutakonto. Lagret av valutakontomedel och främmande valuta finns hos områdets valutareservförvaltning, gråmarkerad i följande översiktsbild.

När den som har ett valutakonto betalar något inom basinkomstområdet så förs beloppet över till mottagarens betalkonto och kommer därefter att ingå i omfördelningsprocessen.

Med den beskrivna metoden för valutaväxling blir det möjligt att bygga upp en viss reserv i främmande valuta vilket gör att import och export inte behöver balansera vid varje tidpunkt. Samma sak gäller för de transaktioner som resenärer behöver företa.

Följande bild visar flödet av olika valutor och de slag av konton de passerar genom.

Möjligheter att spara och låna
Beroende på vilken arbetsinsats var och en har möjlighet till, eller är villig att göra, så kan en del eller hela basinkomsten stå kvar på basinkomstkontot så länge man får tillräckliga inkomster från arbete. Sparandet blir räntefritt men inte heller beskattat. Det största beloppet som kan sparas per månad, utan att hamna i omfördelningsprocessen, blir därför lika med basinkomsten under samma period.

Visar det sig finnas behov av att låna pengar kan en balanserad finansieringslösning, utan vinstintressen, enligt sparlånemodellen*) vara en del av systemet. Generellt så kan lånebehov, som inte tillfredsställs genom direkta krediter från säljare till köpare, förväntas minska jämfört med dagens räntebaserade finansieringssystem som tvingar fram en ständigt växande skuldsättning.

Karakteristiskt för systemet blir att det motverkar bildandet av stora privata förmögenheter. Basinkomstkontot och kontot för betalningar töms båda när man avlider, och fördelas till samtliga basinkomstmottagare. Arvingarna får ju inte så stor del av detta men de får ju å andra sidan vara med och dela på motsvarande arv från alla andra som avlider.

Den som vill ha inflytande över hur de egna pengarna skall fördelas bör dela ut hopsamlade pengar innan det blir för sent. Dessa pengar kan bara överföras till mottagarnas konton för betalningar.

Att kringgå systemet
Argumentet att alla kommer att köpa guld och ädelstenar eller skaffa sig tillgångar i andra valutor har endast begränsad giltighet. Sådana inköp innebär att någon annan måste sälja det köpta. Därför torde inte sådan handel bli alltför omfattande. De pengar som erhålls kommer ju att omfördelas inom överskådlig tid så säljarna kommer knappast att stå i kö. Inköp av större materiella saker kommer att medföra kostnader för förvaring och skydd så det blir inte så intressant att samla på sig mycket mer än det man behöver. Till skillnad från nu så måste man i det nya systemet arbeta hårdare ju mer man vill äga.

Det är möjligt att ett finansieringssystem av detta slag bör, eller kanske rentav måste, kombineras med en kommunalisering av mark och andra naturtillgångar för att undvika spekulation med dessa värden.

En möjlighet som knappast kan förhindras är dock att personer ingår avtal om framtida betalningar. Då kommer man säkerligen att vid uppgörelsen ta hänsyn till hur summan förändras på ett konto utsatt för omfördelning, så några stora vinster kan inte förväntas på detta sätt. Tillgången till villiga låntagare blir kanske inte heller så stor när många får faktiska möjligheter att själva spara skattefritt. Någon avdragsrätt för lånekostnader kommer ju inte heller att existera eftersom hela finansieringen av den offentliga sektorn sker genom omfördelning och, om det behövs, nyutgivning av pengar (utan räntebelastning).

Vad har hänt tidigare
Följande beskrivning är hämtad ur Maja Hagermans bok "Spåren av kungens män (danska: 'mænd')", utgiven av Rabén Prisma1996, ISBN 91-518-2927-4.

"Inte på långa vägar (danska: 'Ikke på lange veje') kunde alla de som vistades i Lund själva framställa vad de behövde för sin hushållning. Mängder av livsmedel måste föras dit för försäljning och dessutom måste löner betalas ut, antagligen i pengar.

Mitt under kyrkobyggandets mest hektiska tid, under 1070-talet, utvecklas alltså en penningekonomi här, i den meningen att mynt börjar präglas för att fungera också för handelsändamål. Det märks genom att det är mynt med mycket kort giltighetstid som börjar ges ut. Mynten cirkulerar i handeln och får ett ständigt sjunkande värde, vilket gör att valören (danska: 'valøren') upprätthållas genom att gamla mynt dras in för att växlas mot nya aktuella utgåvor med annat utseende än de tidigare. Det är stora mängder mynt i omlopp som ständigt måste förnyas. Och det gör Lund till den mest betydande myntorten i Danmark ända fram till 1300-talet."

Detta visar antagligen på en finansiering av samhällsfunktioner, bland annat den kyrkliga verksamheten, på det sätt som också beskrivits av Margrit Kennedy i hennes bok "Ekonomi utan ränta och inflation", utgiven av Korpens förlag 1991, ISBN 91-7374-083-7.

"Från 1100-talet till och med 1400-talet användes i Europa ett penningsystem kallat 'Brakteaten'. Pengar gavs ut av respektive städer, biskopar och regenter. De tjänade inte bara som bytesmedel vid handel med varor och tjänster utan användes också vid betalning av skatt. Detta tunna mynt, i guld eller silver, 'återkallades' varje år, smältes om och devalverades med omkring 25 % i denna process.

Eftersom ingen ville behålla dessa mynt investerade man dem i möbler, stabila hus, konst och annat som föreföll kunna behålla eller öka i värde. Under denna tid tillkom några av de underbaraste religiösa och profana konstverken och arkitektoniska skapelserna. 'För medan pengarnas värde inte kunde ökas skapades verklig rikedom.' (Hans R L Cohrssen, "Fragile Money", i The New Outlook, september 1933, s 40).

Vi tänker fortfarande på denna tid som höjdpunkten på kulturutvecklingen i Europas historia. Hantverkare arbetade fem dagar i veckan, den 'blå' måndagen infördes och levnadsstandarden var hög. Dessutom pågick knappt några krig eller oroligheter mellan olika maktcentra." (Om vi bortser från 100-årskriget mellan England och Frankrike åren 1339-1453.)

En finansieringsmodell liknande den här föreslagna har tydligen mycket framgångsrikt fungerat redan för mer än 900 år sedan. Det kan vara dags att undersöka om den inte kan göra nytta även i dagens samhälle, men då med utnyttjande av nutidens tekniska möjligheter.

Under 1930-talets stora ekonomiska depression gjordes många praktiska försök med lokala valutor. De mest omtalade är de som pågick i Wörgl i Österrike och Schwanenkirchen i Tyskland, men även i tusentals kommuner i USA. Alla dessa var inspirerade av Silvio Gesells idéer om att pengar inte skulle ha ett evigt värde utan i stället med tiden minska i värde som nästan allt annat. Syftet var att undvika hamstring (engelska: 'hoarding') av pengar och därigenom råda bot på den stora arbetslösheten. Detta fungerade i stort sett mycket bra men stoppades genom rättsprocesser och lagändringar, eftersom maktförhållandena i staterna kunde förändras. I Sverige utgavs 1934 pengar vars värde minskade med 1 % per månad av det ursprungliga beloppet, utställare var en företagsgrupp i Småland.

Hur komma igång
En försöksverksamhet i enlighet med beskrivna principer och målsättning bör etablera kontakt med olika myndigheter. Dels för att undgå konflikter med gällande lag, dels för att vinna förståelse för de fördelar som ett genomförande av grundprinciperna har, både för de enskilda människorna och den lokala kommunala ekonomin. Om möjligt bör man försöka få till stånd ett försöksområde där man inte betalar de vanliga skatterna, i utbyte mot att man inom området övertar ansvaret för motsvarande skattefinansierade verksamheter.

Det gäller att få med både privatpersoner, företag och organisationer så att man kan framställa så många som möjligt av de varor och tjänster som de inblandade har behov av, eller önskemål om. Tekniska lösningar måste utvärderas och kostnader undersökas. Stor vikt bör läggas vid att de personer som sköter verksamheten inte blir överbelastade, lyckas inte det så är det stor risk för ett framtida tvärt slut på försöket.

Klarlägganden måste ske av hur ett deltagande inverkar på de inblandades skattesituation och relationerna med A-kassa, Försäkringskassa, samhällets övriga bidragsfunktioner, pensioner och studiefinansiering.

När verksamheten inom ett område byggs ut så kan man i motsvarande grad avveckla den typ av skattefinansiering som nu existerar. Då vinner man samhällsekonomiskt stora fördelar. En mängd kontroller och administration kan avskaffas och de personer som utfört dessa saker kan göra angelägnare saker. I slutänden kan den vanliga beskattningen helt upphöra och all finansiering av offentlig verksamhet och basinkomst ske genom direkt automatisk omfördelning.

Det här beskrivna systemet skiljer sig i så hög grad från alla tankar om ekonomi som för närvarande anses som självklara, att man kan förvänta sig att misstron mot och rädslan för ett genomförande blir dominerande, både bland ekonomer och bland allmänheten. Det innebär att resurser måste till för att på ett pedagogiskt övertygande sätt demonstrera systemets för- och nackdelar, påvisa vilka grupper som kan tänkas tjäna på och vilka som kan tänkas förlora på en omläggning. Med andra ord, en konsekvensbeskrivning, som inte endast berör ekonomin utan även miljö och överlevnad för framtida generationer måste till. Personer som vill komma igång med praktiska försök kan dock ta egna initiativ och lära av sina erfarenheter.

Hur starten av detta arbete skall finansieras är en fråga för dem som på allvar vill värna inte bara om våra egna, utan även om andra arters framtida existensmöjligheter. Den nuvarande samhällsekonomin leder oss alla in i fördärvet, fortsätter den så har vi, med Hans Palmstiernas ord, en framtid karakteriserad av "Plundring, svält, förgiftning" (Palmstierna, boken utgiven 1967).

*) Sedan många år tillbaka har det i Sverige, först inom JAK (www.jak.se) och senare även inom Nordiska sparlån (www.nordspar.se), utvecklats en sparlåneverksamhet. Man gör först en sparprestation, som mäts i tid gånger pengar. Därefter får man (oftast) ett betydligt större lån, räknat i tid gånger pengar. På samma gång som man gör amorteringarna sätter man även in pengar på ett bundet sparkonto för att uppväga skillnaden mellan den sparprestation man gjort innan lånet utbetalades och det man utnyttjar i tid gånger pengar under amorteringstiden. Efter att lånet är slutbetalat får man tillbaka det bundna sparbeloppet. Man betalar en avgift för att täcka kostnaderna för låneadministrationen men ingen ränta.

Grundidén för denna typ av finansiering kommer från Danmark (www.jak.dk). I de danska JAK-lånen fanns inte något sparande efter låneutbetalningen med. Dessa lån kunde därför inte bli lika stora och långa i förhållande till den sparprestation som gjordes innan lånen betalades ut.

Förslag, frågor och synpunkter kan sändas till författaren via e-post per.c.almgren(snabel-a)telia.com

tillbaka