Senast uppdaterad 2010-09-16

En ny ekonomisk politik för Sverige

Vi behöver ett helt annorlunda tänkande om de ekonomiska sammanhangen än det som styr den nuvarande ekonomin. Det är ingen naturlag att samhällsekonomin ständigt skall behöva expandera för att förse invånarna med de varor och tjänster de behöver och att de ekonomiska klyftorna måste öka.

Det största problemet är att alltför många tror att man kan och bör tjäna pengar på grund av att man äger pengar. Så länge denna tro omfattas av de som har möjlighet att besluta inom politik och ekonomi så kommer vi att ha ständiga problem med arbetslöshet, inflation, miljöförstöring och växande klyftor mellan de som har och tjänar mycket pengar och de som har och tjänar lite pengar.

Alltför många människor i Sverige och de allra flesta andra länder är och fler kommer att bli offer i en utveckling som leder till en allt snabbare urholkning av de naturresurser som är grunden för vår existens om den nuvarande ekonomiska politiken får fortsätta. De senaste siffrorna talar visserligen om en snabb BNP-ökning men den kommer inte att vara särskilt länge. I genomsnitt förbrukar vi i de rika länderna redan alltför mycket i förhållande till vad naturen förmår att förnya.

Det handlar inte om att fördela en växande kaka, det handlar om att åstadkomma en rättvisare fördelning, om att minska inkomst- och förmögenhetsskillnaderna och om att anpassa vårt utnyttjande av naturresurserna till vad som är långsiktigt hållbart. Långsiktigt är inte 10 år, det handlar om åtminstone 10 000 år om vi menar allvar.

Den ekonomiska politiken skulle mycket väl kunna utformas så att alla invånare får en basinkomst som är tillräckligt stor att leva på, utan något krav på motprestation. Den som vill ha större inkomst måste förvärvsarbeta. Finansieringen kan ske helautomatiskt genom att en liten del av behållningen på alla konton, utom de personliga kontona till vilken basinkomsten betalas ut, varje dag tas bort. Samma sak kan göras med sedlar, de får ett krympande innehåll som finns angivet på sedeln.

De pengar som på detta sätt försvinner från konton och sedlar fördelas dels på de konton från vilka den offentliga sektorn betalar sina utgifter, dels med lika stort belopp till varje invånares basinkomstkonto. Dessa basinkomstkonton skall bara kunna fyllas på genom det beskrivna fördelningssättet. Kontoinnehavaren kan bara göra uttag respektive spara pengar genom att låta bli att göra uttag. När en person avlider nollställs vederbörandes konton och motsvarande behållning tillförs alla andra basinkomstkonton respektive den offentliga sektorn.

På detta sätt kan vi ta bort alla andra skatter och därmed förenlig kontrollapparat, likaså försäkringskassa, a-kassor, studiefinansieringssystemet och det mesta av försörjningsstödet. De människor som är sysselsatta med sådant kan få mer väsentliga uppgifter i samhället och alla dessutom en arbetstidsförkortning. Vi kan ha kvar styrande avgifter för att snabba på omställning till mindre miljöskadlig verksamhet. Dessa avgifter används i sin helhet till att subventionera de alternativ som är bättre ur miljösynpunkt.

Vill man låna pengar så skall man kunna göra det mot att betala vad ett lån kostar att hantera samt för den förlustrisk lånet innebär. Man skall givetvis betala tillbaka lånet och kanske också själv efterhand tillhandahålla medel så att någon annan kan få ett motsvarande lån, räknat i tid gånger pengar.

Den eller de som vill driva företag i större skala får som nu skaffa ett tillräckligt antal personer som är intresserade av att de aktuella produkterna finns att köpa, och får sedan dela på vinst eller förlust. Någon avdragsrätt för kostnader eller särskild skatt på vinst skall inte finnas eftersom all likviditet ändå beskattas.

Turister och företag eller privatpersoner som har utlandsaffärer kan ha särskilda valutakonton som inte träffas av den dagliga avgiften. Dessa konton fylls på med pengar som motsvarar inväxlat belopp. Växelkursen är rörlig och bestäms av tillgång och efterfrågan.

Per Almgren

Tillbaka till översikt