Varför fattas det pengar?
senast uppdaterad 20001116
av Per Almgren
Trots att den svenska ekonomin nu anses fungera bra är det inte alla som upplever sin egen ekonomiska situation som god. Alltför många har problem med att få pengarna att räcka till. Här följer ett försök att beskriva de ekonomiska sammanhangen.
Den ekonomiska enheten
För att lättare kunna visa vad som händer i den
del av ekonomin som handlar om pengar används i fortsättningen
begreppet ekonomisk enhet. Denna enhet kan vara en människa,
ett företag, en organisation, en kommun eller hela den statligt
finansierade verksamheten. Alla dessa ekonomiska enheter bildar
tillsammans samhället när det beskrivs ur ett penningperspektiv.
En ekonomisk enhet kan ha skulder till eller fordringar på
andra ekonomiska enheter, beroende på om enheten lånat
eller lånat ut pengar. Den betalar ut pengar och tar emot
inbetalningar och kan även ha en summa pengar i kontanter.
Genom sina handlingar påverkar enheten sin egen och andra
ekonomiska enheters situation.
En avgränsning av räntebegreppet
När någon betalar ränta på grund av att
han har en skuld så är en del av denna betalning ersättning
för arbetet med att hantera skulden och andra kostnader som
hänger ihop med själva administrationen. En annan del
är en ren arbetsfri inkomst för den som lånat
ut pengarna. I fortsättningen av denna artikel kommer ordet
ränta endast att användas i den senare betydelsen.
Denna avgränsning av räntebegreppet gör den fortsatta
beskrivningen betydligt enklare och klarare än vad som annars
skulle ha blivit fallet.
Hur pengarna används
Betalningarna till och från en enhet kan, med den ovan gjorda
avgränsningen av ordet ränta, delas in i 4 grupper:
1. Betalningar för levererade varor och utförda tjänster
eller arbetsprestationer.
2. Gåvor och bidrag utan krav på motprestation.
3. Förändringar i skulder och fordringar.
4. Räntebetalningar.
Skattebetalningar hamnar till största delen i grupp 1.
Så länge en enhet använder alla inkomster till
utgifter förändras i genomsnitt inte något för
de omgivande enheterna. Om enheten lägger en del av inkomsterna
på hög skapar den samtidigt en brist någonstans
bland de andra enheterna. Någon eller några av dessa
har fått större utgifter än inkomster. Om de drabbade
enheterna vill upprätthålla sin konsumtionsnivå
måste de antingen själva öka sina inkomster mer
än sina utgifter, och på det sättet flytta problemen
till andra enheter, eller också låna pengar. Den som
har något att låna ut är främst den enhet
som skapade bristen från början. De lånade pengarna
skall dock betalas tillbaka och balansen återvänder
inte förrän den ursprungliga sparenheten använder
de pengar som sparades till inköp eller ger bort dem till
andra enheter.
Räntan gör problemen
större
Om sparenheten begär ränta på de utlånade
pengarna måste de lånande enheterna betala tillbaka
mer än det belopp som lånats. Det kan de bara göra
om de skaffar sig ännu större inkomster på andra
enheters bekostnad. Andra enheter får överta problemen
med brist på pengar och balansen kan inte återställas
förrän spararen/utlånaren använt både
återbetalningen och hela den erhållna räntan
till inköp eller gett bort pengarna.
I verkligheten händer det mycket sällan att så
blir fallet. Det vanligaste är att utlånaren bara använder
en del av ränteinkomsten till inköp och resterande del
till att låna ut. De nya lånen ger ännu större
ränteinkomster, vilket ökar lånebehovet ännu
mer och utlånaren kan på detta sätt skaffa sig
en oavbrutet växande inkomst och förmögenhet. Det
hjälper inte att de som lånar pengarna driver sina
verksamheter så att de ger överskott. Det flyttar bara
över bristen till andra enheter som i sin tur blir tvungna
att låna.
Vad gör samhället
åt problemet?
Bristen på pengar täckas och det enklaste är att
trycka nya sedlar. Sättet att få ut dessa sedlar i
omlopp kan vara mer eller mindre tillkrånglat. Det enklaste
är att staten använder dem för att betala sina
utgifter, men ofta arrangerar man det så att staten måste
låna pengarna av riksbanken eller på något ännu
krångligare sätt. Många är rädda för
att låta staten trycka pengar, men det kan vara den minst
dåliga lösningen. Bäst vore dock att staten såg
till att all nödvändig utlåning skedde utan ränta,
det vore ett verkligt framsteg och skulle möjliggöra
förbättringar på många områden.
datum 2000-11-08